« Tillbaka

Foto:
Micke (bild:1,2,4,5,7,9,14,14) Joel (bild:6,8,10,11,12) Andreas (bild:3)

Riksmästerskapen i fridykning 2004

Torsdag den 22 juli 2004

Vaknade med ett ryck och tittade på klockan. Med ögon fulla av sömn konstaterade jag att jag borde ha åkt hemifrån vid det här laget och kastade mig ur sängen raskt som attan. Rafsade ihop det sista och tackade mig själv för att jag hade packat det mesta kvällen innan trotts att jag hade varit så trött att jag var nära att lägga mig i alla fall. Sms:ade lite snabbt till Micke och Joel och drog sen sedan snabbt iväg för nu var det dags, nu skulle vi åka till RM, vårt livs första fridykningstävling. Spänningen blandade sig med tröttheten och lade sig tät runt oss medan vi packade bilen för att sedan ge oss ut för att bemästra vägen. Första anhalt: Eskilstuna där vi skulle plocka upp Peter C. En vilseåkning och ett bilbyte senare var vi på väg mot djurö där det hela skulle gå av stapeln.

Klockan elva var det dags för träning men eftersom båten verkade bli full och alla verkade vara riktiga ”djupingar” så valde vi att vänta till eftermiddagen och åkte och installerade oss i stugan i stället och väntade i solen. Klockan tickade på och till slut var det dags för oss att åka ut på fjärden. Joel valde att stanna kvar eftersom han hade börjat må dåligt men vi andra gav oss ut med i humöret i högsta hugg. Väl i vattnet konstaterade vi dock att sikten var lite sämre och att det var strömt som attan i vattnet men dyka; det skulle vi banne mig göra. När jag väl började simma neråt upptäckte jag dock att det var lite si och så med ljuset och lustigt nog lyckades mörkret komma åt mig, trotts att jag är van vid det kompakta mörkret som kommer runt 27-28m hemma i kalkbrottet. Jag hade ställt in siktet på runt 35-40m innan vi åkte ut men mörkret fick mig att backa lite så jag gjorde 32,8m som bäst för att se om jag kunde ta mörkret bättre på fredagsträningen. Micke och Peter fixade till dyk på runt 28m medan de andra två som var med ut, en uppsalabo och en Nyköpingsbo (Peter och Christian) fick också till dyk runt 32-33m och verkade hyffsat stabila.

Kvällen avslutades med en pizza på det lokala pizzahaket och sedan tillbaka till stugan där vi fick lyssna på Svante Turesson som lirade massa jazz på värdshuset precis brevid medan vi småjiddrade lite om diverse helt ovidkommande onödigheter. Slagna i däck av dyk-koman och med toner av lättsmält jazz som hängde i luften kunde vi konstatera att man kan ha mycket sämre kvällar.

Fredag den 23 juli 2004

Med inhandlad frukost från Ica och det lokala bageriet satt man rätt bra på verandan till den inte särskilt stora stugan. Lite dyksnack och sedan iväg till den första utfärden mest för att hälsa lite på folk och fördriva tiden eftersom ingen av oss skulle med på den utfärden. För oss som var kvar på bryggan blev det mest att gå tillbaka till kampingen och försöka få tiden att gå lite till. Käka lunch och snacka ännu mer dynga. Fler folk anlände och tillslut var vi ett helt gäng på vår lilla uteplats som snackade och bara var.
Framåt halvfyra-fyra var det dags för avfärd. Micke skulle åka in till Stockholm för att träffa sin flickvän och lämnade därför över sin plats till Joel. Att fler folk hade anlänt blev mer påtagligt i den lite mer fyllda båten. Visst fanns det plats men inte lika mycket plats som det var på torsdagen. Dykningen i sig var tyvärr en besvikelse för min del eftersom tryckutjämningen spökade. Under uppvärmningen tog det stopp vid 17m och det gick inte att pressa in mer luft i bihålorna. Sedan blev det bara värre och värre och på slutet av utfärden tog det stopp redan vid 8m. Katastrof, det var bara att hoppas att det skulle släppa till tävlingsdagen. Det var fler som det inte funkade för, Klara från Göteborg och Peter C hade också strul med tryckutjämningen. Det fanns dock folk som det gick bättre för, Joel hade en kalasdag och hamnade på 35m i ett lugnt och långsamt dyk på 1,29 min, och Peter från Uppsala smällde till med 39m. Han var dock lite trött och berättade att han hade dragit lite i linan på vägen upp så det hade tyvärr inte varit godkänt på tävling.

Kvällen avslutades men att lämna in sina djup och sedan äta mat på den lokala pizzerian (igen, suck) tillsammans med Klara och Fredrik från SSDF där det blev en hel del filmsnack och sedan ett dopp vid stranden för att tvätta av sig lite av den värsta odören som samlat på sig vid det här laget.

Lördagen den 24 juli 2004

Första tävlingsdagen. Snabb genomgång nere i hamnen och sedan åkte det första gänget ut, djupingarna. Vi andra passade på att få i oss lite frukost och slappa lite. Kvart över elva var det min tur efter som jag hamnade på den andra utfärden. Jag var väldigt nervös för att min tryckutjämning inte skulle klaffa eftersom den lyste med sin frånvaro under fredagen. Att jag dessutom hade vaknat med lite nästäppa gjorde inte saken bättre. Jag upptäckte dock rätt snabbt på uppvärmningen att det funkade. Den var inte helt med men det gick i alla fall. Erik Sundström från Linköping var först ut i det här gänget och fixade sina 40m med ett vitt kort. Han såg till att andas ordentligt några sekunder innan han gjorde ok-tecken men han såg rätt stabil ut i mina ögon. Sen rullade det på med dykare efter dykare och alla verkade fixa sina djup galant. Tillslut var det min tur och jag som hade väntat mig att jag skulle få tävlingsnerver insåg att jag kände mig ganska lugn. Jag hoppades att tryckutjämningen fortfarande skulle funka vilket den också visade sig göra, mina utsatta 33m gick som en dans och jag kände att jag skulle ha kunnat lägga på några meter utan problem. Nere vid plattan stannade jag kvar lite för att bläddra fram min tag eftersom det var en hel drös taggar som var kvar efter andra dykare som inte nådde sina djup. Uppgången var lugn och skön men tydligen simmade jag ifrån säkerhetsdykarna i alla fall. Jag har ju tydligen en tendens till att simma ganska fort utan att tänka på det. Väl uppe vid ytan kändes det lugnt och säker men jag tog ändå några sekunder på mig för att vara extra säker och se, strax därefter gled det vita kortet upp.

Peter och Micke åkte på den tredje och sista utfärden och även de grejade sina djup med flaggan i topp liksom Göteborgs-Klara och de övriga glada apneisterna. Vilket medförde att RM genomfördes utan röda kort och med endast ett gult kort som berodde på en liten enstaka liten miss.

Kvällen bestod senare av aida swedens årsmöte och en grillbuffé innan det var dags att göra sig i ordning för morgondagens stordåd. Tyvärr kände jag mig måttligt motiverad för den statiska biten eftersom jag inte riktigt tycker att den grenen är lika rolig som övriga grenar inom apnea men jag tänkte i alla fall göra det bästa av situationen. Men det var morgondagens problem, nu var det dags att sova…

/Andreas