« Tillbaka

Foto:
Sverker (bild:1,2,6,7,9,10,11,12,13,14) Jonas-GAS (bild: 3,4,5,8)

Dahab, ett litet samhälle ca 8 mil norr om Sharm El Sheik skulle bli min hemvist i fjorton dagar under det sk "Dahab record week". En tävling som Lotta Ericsson tillsammans med Sebastian Näslund arrangerat (kanske fler, ursäkta i såfall.) för att olika länder skulle kunna puttna sina respektive lands rekord.

Platsen för tävlingen var, det numera i fridykarkretsar välkända, Blue Hole som liggar ca 7 km norr om Dahab. Ett rev som ligger precis utanför land, med ett stort hål i, som stupar rätt ner i det blå (som djupast 93 meter.). Som gjort för fridykning, skyddat ifrån strömmar och vågor, djupt, varmt och med fantastisk sikt.

Efter att Lotta o co hämtat oss på flygplatsen i Sharm så fick jag min första näradödenupplevelse på länge. Sittandes i en minibuss utan lyse (blir mörkt fort) i hundra knyck (inga bälten) på kurviga vägar och med omkörningar i klass med kamikazepiloter, bad jag nästan" fader vår". Fast som infödingarna säger "om Gud vill!" så överlever vi nog. :) Enligt Sebastian så körde han riktigt bra så jag undrade i mitt stilla sinne hur en dålig chaufför kör. Kan tillägga att efter fjorton dagar så har man vant sig, både vid farten, sanden, dammet och avgaserna som ständigt fyllde lungorna vid transporterna ut till hålet. Kallade faktiskt en del bilar för gaskammaren. :)

Vi blev inkvarterade i Peters o Lottas Hotell Nubia, ett trevligt litet hotell med ca 20 rum med kylskåp, ac, dusch å tv samt en pool (i kallaste laget, ca 16 grader) med Röda havet ett stenkast utanför.

Tanken med min vistelse var att jag skulle vara lite volontär och finnas till hands med allt runtikring arrangemanget. Som jag efter några dagar insåg att det krävs ett enormt pannben för att driva igenom. I detta land funkar ingenting som hemma, varken människor eller materiell. Standarden är betydligt lägre och ingentig sker med en gång (jo, om Gud vill!). Tur att Lotta är utrustad med "jävlaranamma" (ursäkta svordomen) för utan den så skulle nog inget funka. Ta sen Sebastians lugn så blir det en bra mix.

Innan själva tävlingen kunde börja så fanns det en del kvar att göra både praktiskt och teoretiskt. Bottenplattan med ställning skulle svetsas, linan sträckas å mätas, tunnorna fästas på pyramiden, 2 bryggor byggas, filmkameror fixas, taggs ordnas, ballastvikter gjutas, domarkurs genomföras mm och mitt i allt detta kaos skulle Lotta, Sebastian och Bill hinna att träna inför rekorden.

Jag slapp i alla fall att ha det långtråkigt på dagarna och fick se blå hålet varje dag i olika skepnader. Det var mycket nyttigt att serva atleterna med säkring under träning och förberedelser för tävling. Inser vikten av en bra uppvärmning för att kunna prestera maximala resultat. Erez tipsade mig att köra free imerssion då jag hade problem med tryckutjämningen. Vilken skillnad att bara dra sig ner i djupet, helt avslappnad och följa kroppens anpassning till trycket. Han sa att man kan dra sig ner och upp för att sedan dra sig ner och simma upp och så småningom både simma ner och upp. Det funkade mycket bra för mej. lyckades med pb direkt i free imerssion.

Tyvärr så blåste det i stort sett varje dag mer eller mindre vilket resulterade i en del partiklar i vattnet så vi fick nöja oss med 30-35 meters sikt och 24 grader varmt vatten. ;-)

Efter ett par dagar så kom fler svenskar ner i form utav Jonas och Carina samt Magnus o Johan ifrån Göteborg (Gas bl.a.), Erez och Said ifrån israel och Alun ifrån England samt några till ifrån Israel som jag glömt namnet på. Nu var vi ett trevligt gäng som jobbade, tävlade, åt och umgicks tillsammans i stort sett hela dagarna.

Ryssarna bodde på ett annat hotell så jag kom inte att lära känna dem så bra, de låg dessutom inte tillsammans med oss ute vid hålet.

Jag går inte in på detaljer kring själva tävlingen. Sebastian har skrivit på sin hemsida om rekorden och tävlingsdagarna (fridykning.se).

På kvällarna så träffades vi oftast på någon trevlig restaurang inne i Dahab, bla Jay´s som bara hade 3 olika rätter per dag plus för och efterrätt. Så det gällde att vara i tid så inte maten var slut. Hans ide´ bygger på billig mat och jag åt inte över 25 spänn en enda gång. Trevligt att sitta på kuddar på golvet (utan skor) med låga bord som andra beduiner. Det mesta är väldigt billigt i Dahab, mat, kläder och souvenirer kostar runt en tredjedel av priset här hemma.

Nästa gång ska jag dock ta med en vattenpistol för det kryllade utav katter i alla möjliga färger, oftast runt benen under bordet eller bakom ryggen medan man åt. Lägg sen till kattpissdoften så får du en bild av en helt vanlig middag en kväll i Dahab. TACK till Carina o Jonas som tagit med lussebullar, pepparkakor samt glögg till 1a advent, kul att få bjuda ryssar, israeler samt en engelsman på svensk jultradition. Speciellt Said (israel) gillade pepparkakorna, ett riktigt kakmonster. Och med tanke på hans omfång så förstår jag att så många kakor fick plats i hans mage. Ja just det, får inte glömma kamelerna som man fick uppleva på nära håll varje dag, onekligen ett annorlunda inslag för en inbiten nordbo som jag, borde kanske ha testat dem men det får bli nästa gång. Sen hade vi en egen hund ute vid hålet som precis hade fått valpar, 8 stycken. De gjorde oss sällskap varje dag och de var populära speciellt bland damerna (modersinstinkten kanske), men de blev färre med tiden, 8 blev tillslut 5. En drunknade, en blev platt under ett däck, den tredje vet jag inte vart den tog vägen. Hon anföll bilar samt kamelerna efter det, allt för att skydda sina små.

Sebastian håller på med en dokumentär om Lotta och en em. drog vi till Eel Garden där det skulle filmas. Det var klart en av höjdpunkterna att få se alla dessa sandålar som i hundratal stack upp ur sanden utanför revet. En efter en förvann de ner i sanden allteftersom man närmade sig. En annan häftig upplevelse fick jag på husrevet (Nubias) alldeles ensam en morgon när jag snorklade, upptäckte jag ett stort stim med fiskar som simmade runt om mej. Efter ett tag såg jag att det var barracudor, man fick hajlåten i bakhuvudet, dum, dum dum dum. :) Troligen kände sig ryssen likadan när han fick möta en haj på 55 meters djup under träningen i variabelvikt.

Måste tillägga att åka släde gör en till barn igen, hejdlöst roligt helt enkelt.

Ska man vara lite kritisk till Egypten så får det bli deras hantering av miljön. Bara ett stenkast ifrån "hålet" så hittade vi alla turisters lämningar i form utav matrester, petflaskor, burkar mm i en enda röra. De hade bara kastat ut soporna rätt ut i naturen bakom restaurangerna. Viss tendens av misskötsel utav reven finns också, söndertrampade koraller överallt, till och med en och annan colaburk som blivit små egna rev. Ekoturism vore nog ingen dum idé för dem att testa, i alla fall om reven skall finnas kvar i framtiden. Kanske skulle jag tipsa Sinais Guvernör (Moustafa Afifi) om detta, fast då får man nog vara väldigt diplomatisk i sitt framställande, då han godkänt tävlingen och dess plats. Guvernören satt på hedersplats under vår avslutningsfest med buffé som hölls på lördagen, alltmedan Sebastian höll hov för honom och hans stab (gäller att hålla sig på god fot med honom..).

Ja, det händer en hel del under fjorton dagar som inte får plats på denna sida så jag kan bara avsluta med att säga, åk dit! Varje fridykare med genuint intresse borde uppleva detta eldorado för fridykning. Lotta och Peter finns på plats med tips och idéer på sevärdheter (www.lottaericsson.com), du kan gå kurser i både fridykning och scuba, safaris på kameler mm. Det finns ett antal resebyråer som kör på Egypten bl.a. detur.se och oasisresor.se och en stol kan fås för runt 2200:- tor (sista minuten).

Jag hoppas att få återse denna vackra plats snart igen och Lotta kör tydligen en repris till sommaren, I´ll be back!

><((((¤>
/Sverker