« Tillbaka

Läs berättelsen ur engelsk synvinkel »

Foto:
Sverker (bild:7,8,9,10) Micke (bild:1,13,14,15,16) Andreas (bild:17) Håkan Junkes (Bild:2,4,5) Alun George (bild:3,6,11,12)

Alun George , Storbritaniens bäste (?) fridykare och två av hans vänner, George Stoyle och Steve Millard skulle komma på besök till vårat nordiska klimat mitt i smällkalla vintern. Engelsmän får sällan se is, och då i form utav tunn tunn skorpa. Då jag lärt känna Alun i november 2004 under "Dahab recordweek" så kom vi att prata om isdykning som fascinerade Alun.

Jag trodde nog mest att det skulle stanna vid prat men sagt och gjort, efter ett antal mejl och kollar i almanackan så hade han bokat en flight till Västerås helgen runt den 5e februari, kul. Isdykning har för oss blivit en naturlig del av vår fridykning men för engelsmännen en helt ny värld. Riktigt roligt att se deras lek i vakarna ute på isen. Vi hade sågat upp fem stycken, en för släden, en för konstant samt tre stycken för dynamisk (ca 15 meter mellan varje). I de dynamiska vakarna hade vi trätt långa linan i ett upp och ner system (som en åtta) så man kunde fästa lanyarden (säkerheten viktigast av allt).

Just denna helg hade vi fått helt transparent kärnis efter en tids nattkyla utan snö, sen hade det dessutom regnat lite så ytan var minst sagt hal. Det var inte helt lätt att såga då man hela tiden gled ifrån sågen. Det blev lite kaos i början då vi var ca femton dykare som skulle samsas i hålen. Men med lite list bestämdes att den dynamiska banan skulle vara enkelriktad för att undvika krockar. Och det funkade perfekt tack vare åttan, när man kom upp längst bort så drog man sig fram i linan sittandes på isen. Var som gjort för en "sälwalk" med klapp i händerna. ;-)

Det enda som var mot oss var väl vädret på lördagen, mulet och en del regndropp, vilket inte gjorde fotande utan blixt helt enkelt. Men söndagen visade sig ifrån en betydligt bättre sida. Fast jag måste erkänna att det var första gången för mej oxå med helt genomskinlig is, då vi oftast har ett tjockt snötäcke som vilar på isen. Helt fantastiskt att glida fram under isen och kika upp på bergskanterna och de andra som stod på isen. Man tappade bort tid och rum. Det var inte helt fel att se skådespelet ifrån ovan heller.

Vi skulle dock få ett "tillbud" på lördagen, inte i form av syrebrist, men väl en kraftig lårkaka. Den stod jag för. Det var i stort sett omöjligt att se vakarna då hela brottet var täckt av 1 cm regnvatten, och i ett klantigt ögonblick trampade jag oförberett ner i en av vakarna och landade med hela tyngden på vänster lår. Låg still länge utan ett ord och tänkte "nu har jag brutit benet". Kan tillägga att det tagit fyra veckor att bli hyfsat bra igen, så ett tips: använd tryckförband så förkortas läketiden med hälften. Borde jag ju gjort som gammal idrotskille, men ska man visa sig hård får man lida pin.

Hela helgen kom att kretsa kring fridykning både på land och under is. Kvällarna blev fyllda av diskussioner, bildvisning, blodprov, Rogers espresso samt fridykarfilmer bl.a. "Mellan två andetag" och "Trollsjön". Javisst ja, får inte glömma bastun. Vi var ju tvungna och visa lite "svensk" kultur för engelsmännen i form av sauna. Trängde in hela gänget i bastun på brandstationen, den blev välfylld kan jag lova (se foto). :)

En liten grej till, grabbarna ville bli fotade utanför Willy´s (stormarknad), de skrattade gott när de såg skylten som på slang helt enkelt kan översättas till "petternicklas" på engelska. :)

Ja, för att inte bli mer långrandig så får jag sluta här men det kommer en uppföljare längre fram och då ifrån England, återkommer med detaljer senare.

Simsalabim
/Sverre