« Tillbaka

Foto:
Sverker (bild:1,2,3,4,6,8) Joel (bild:5,7)

Här följer berättelser först ifrån Klara (GAS) och sedan en från Anders (LAC)

En kylig vårmorgon steg jag upp, släpade med mig alla dykprylar bort till Göteborgs Central och hoppade på det norrgående tåget mot Örebro. Väl ombord somnade jag snart ihopkrupen på två små säten, inte riktigt värt att rekommendera… men för oss små arbetslösa knattar som inte brukar tvinga upp oss förens vid elvasnåret så var det en nödvändighet att få några fler timmars sömn.

Vaknade till liv igen när vi rullade in mot Örebro, och väl framme hittade jag den utlovade dykstyrkan - Andreas, Max och Joel. Anders R från Motala gled in på parkeringen med sin kompis Andreas? och tillsammans åkte vi ut till brottet i Kinnersta. (Nästan det första som möter en är en stor hög med skräp/skrot, alltså finns det något att elda om man fryser för mycket efter dyket. Praktiskt).

Det blev ombyte uppe vid bilarna där även Sverker och Tova (med föräldrar) dök upp, och sen klättrade vi ner på isen via världens säkraste stege. Not. Det stora locket över sjön var betryggande tjockt och aningen vingligt gled vi bort mot Flotta. Vaken som Örebroarna använt sig av senast i fredag hade bara fått sig en tunn hinna av is, vilken snart raserades av Andreas som trillade i. Såg väldigt smidigt ut!

Efter diverse bra tips från de vana isdykarna var det dags för mig att hoppa i plurret. Jag var lite orolig för att det skulle läcka in vatten uppe vid huvan – dreads är inte den bästa frisyren för en fridykare – och det visade sig att jag hade rätt… så fort jag tittade uppåt under ytan bubblade luft ut och vatten forsade in. Inte alls särskilt skönt med iskallt vatten utmed ryggen! Men skam den som ger sig, det var bara at dyka ner och njuta av lugnet och förtränga kylan.
Det var premiär för mig med isdyk, och jag tyckte att det var lite läskigt att bara ha en ynka trekant att hämta luft vid. Så fort jag simmade bort under isen började tankarna vandra, ”tänk om jag inte hittar vaken… gaaaah!”. Det blev dock lättare av att det var så otroligt vackert nere i djupet, att simma uppåt genom grönt dis och börja ana konturerna av vaken och se någons ben och ett par fenor framträda. Magnifico!

Sverker och Max hade öppnat upp en till vak ca 60 m bort, nära bergväggen, så efter några dyk på linan knatade jag och Tova dit istället. Där kunde man simma ner till olika avsatser och peta på botten och leka. När jag tyckte att det hade läckt in för mycket vatten i dräkten kom jag på den briljanta idén att ställa mig på huvudet för att det skulle kunna rinna ut. Det funkade si så där, men Tova fick i alla fall något att skratta åt… jag hällde i lite mer vatten istället från min termos, det värmde gott!

Efter att ha gått runt lite upp-och-ner under isen drog jag några avslutande kanonkulor och fick mitt nya namn – Madam Gummiboll. Oh yes…!

Andreas försökte is-surfa lite med varierande resultat, det slutade med att både han och Sverker plumsade runt bland blocken. Andreas hade dragit av sig huvan så han blev också ett offer för stor mängd kallt vatten i dräkten. Haha!

Joel hade bestämt sig för att inte dyka, så han var dagens fotograf på land och tog hand även om min kamera. Tack för det!

Efter att ha satt på sig varma, sköna, torra kläder igen åkte större delen av gänget in till stan och käkade pizza, och sen blev det utsökt gott dykkaffe hos Andreas (och hans gosiga katter).
Tåget tillbaka till götet gick vid sextiden… trodde jag… efter att ha vinkat av gänget på stationen knallade jag glatt bort till perrongen efter en mycket bra dag. (Varför blir man alltid så lycklig av att vara ute och dyka?) Men enligt avgångstabellerna hade tåget 18:05 helt plötsligt blivit inställt, och nästa tåg skulle gå 19:30… damn!

Som tur var gick en annan förbindelse tio minuter senare ner till Hallsberg där jag bytte till ett X2000. Summa summarum kom jag hem en halvtimme tidigare och fick sitta och gotta mig i en X2000 stol där biljetterna egentligen kostar dubbelt så mycket. Inte så illa pinkat!

Det var en skitkul dag med bästa tänkbara dyksällskap! Ni får fem fenor av fem möjliga för dagens prestationer, och jag tänker absolut komma upp igen och hälsa på.
Tack och hej, leverpastej!

Klara

___________________________________________________________

En egoistisk härlig berättelse…

Under en klarblå himmel och ett 15cm tjockt istäcke låg den för tillfället orörda vattnet, men bara för stunden. Drygt en timma efter jag anlände till Kvinnerstas norra kalkbrott var vi färdiga och redo att spräcka ytan i den redan färdigt uppsågade vaken intill Örebro Apnea’s flotte. Vattnets temperatur på 4 grader skulle i vanliga fall ha gett småkramper på händer och fötter men dagens exceptionella väder förhindrade detta.

Efter att fått igång dykreflexen redan på första dyket som var ett 20metersdyk på 1:30 så var det dags för lite avslappning. Andra dyket på 22m tog 1:35 och gav en perfekt respons i kroppen och jag kände att det var dags.

Efter 5minuters avslappning vände jag, tryckutjämnade och började forcera flytkraften. Med ett tre kilos viktbälte började jag falla mot djupet redan vid 17-18meter. En kort stund efter detta kom språngsskiktet. Jag lade aldrig på minnet var då jag blundar emellanåt för avslappningens skull men av källor från Örebro Apnea så skulle denna komma vid 27-30meter. Efter en kort stunds fallande beslutade jag mig för att vända och tog ett rejält tag i linan och drog till. Efter ett härligt kämpande mot dragningskraften mötte jag säkerhetsfridykaren (för detta dyk) Andreas från Örebro Apnea som följde mig upp de sista 15metrena.

Efter några härliga andetag, ett okeytecken och mask av, fick jag nöja mig med mitt dyk. Jag hoppade upp på flotten deras och konstaterade genom min Suunto d3 att jag hade dykt till 45meter.

Denna extremt härliga fridykardag var för min del över. När man gjort detta dyk så ÄR man nöjd med dagen. Jag valde att leka lite till runt isvaken men sedan gå upp och byta om och bara njuta.

Vi som dök på dagen var jag (LAC), Andreas (Örebro), Max (Örebro), Sverker (Örebro), Tove (Örebro) och Klara (GAS)

Med på denna utflykt var även Andreas (Motala) och Joel (Örebro) som enligt mitt tycke skulle ha dykt.

En Parentes:
På väg hem från Örebro ringde jag till lagkamraten Peter Ols som fick höra berättelsen om våran dag och han konstaterade att jag har tangerat ett inofficiellt Världs Rekord… 45meter under is är tydligen endast gjort av en tidigare i världen som någon vet om. Jag kan inte komma på namnet på denne dykare som gjort detta utan konstaterar endast med mitt ego att jag bräckt ett inofficiellt världsrekord i Kvinnersta Kalkbrott ihop med Örebro Apnea.

Högsta betyg till Kvinnersta och Örebro Apnea ger

Anders Rickardsson
LAC Motala