« Tillbaka

Foto:
Sverker

Tidigt i ottan (08:30) en lördags morgon samlades sex mycket trötta apneister i gymnastiksalen på Brandstationen i Örebro. Iförda myskläder (såg det ut som) och barfota satte vi oss ned på varsin anvisad matta.

Sebastian Näslund skulle hålla en Yoga-kurs för oss i Örebro Apnea och målet var att nå djupare, kunna slappna av inför en tävling och hålla tävlingsnerverna borta. Jag inser snart att det inte bara är för fridykningen jag är där utan även för livet i allmänhet. Att slappna av, samla tankarna och stärkas.

Det är kallt i hallen och jag tittar sömnigt på vår instruktör som inte ser ett dugg trött ut. Han går direkt på lite övningar och börjar med händerna. Vi får ställa oss upp med fötterna brett i sär, "stadigt som en viking" men med avslappnad mage skall vi stå och sedan knyta händerna, slappna av, knyta osv. Det är också yoga får vi veta. Därefter får vi lära oss "Solhälsningen" som är en serie rörelser och andningsövningar som ska utföras som en enda övning. Först står man upp, sträcker upp händerna, ner i golvet, bak med benen (höger först) sen bak med båda och upp med ryggen, ner på magen, upp med överkroppen, i "kobra" och sen upp med rumpan, fram med vänster ben, upp i stående och så andas på rätt ställen, in - ut - in - ut - håll... ja ni hör ju, det tar mycket kraft att bara hänga med på vad som sägs och görs. Sverker känner sig varm och svettig efter solhälsningen, jag är benägen att hålla med. Värmen sprider sig i kroppen och rummet blir plötsligt varmt och börjar lukta som om en innebandymatch just spelats därinne.

Vi går igenom ett tiotal olika övningar, bland annat står vi på huvudet och tänjer på kroppsdelar som aldrig fått sträcka på sig tidigare. Det knakar och det stönas. Hela tiden mässar Sebastian "känn obehaget, leta upp det, gotta dig åt det, fokusera och försök att sprida obehaget" - Inga problem. Värst är det för Sverker och mig som är äldst i gänget, vi kan åtminstone känna att vi har kroppar och att det är inte bara obehagligt utan även smärtsamt ibland.

Under rasten testar vi våra lungor och mäter lungvolymen, grabbarna kan packa sina lungor och ökar utandningen med några liter när det blåser sitt andra test. Själv vet jag inte riktigt om jag vågar utan provar två packningar och tror att bröstkorgen skall sprängas. Men det är något som det bara är att fortsätta träna på eftersom det så tydligt ger utslag på mätaren.

Vi får även prova på att skölja bihålorna med en liten tratt som jag glömt namnet på. Vi fick blanda till vår egen drink/koksaltslösning, ingredienser: en tesked salt och kannan full med fingervarmt vatten, rör om - klart ! Därefter, häll in i ena näsborren samtidigt som du lutar huvudet framåt snett uppåt så att näsborren som vattnet skall rinna ut ur, är nedåt. Efter en stund kommer vattnet ut i den andra näsborren. Ett tips är att inte stänga munnen för då kommer vattnet ner i munnen istället. På vissa, mig själv bland annat tog det väldigt lång tid innan det kom något vatten - vilket andra genast menade berodde på att det var ett väldigt stort hålrum som skulle fyllas. andra verkade inte ha något hålrum alls, det rann rakt i igenom.

Under det sista passet testade vi "walking-apnea". Det var en mycket bra övning och gick att relatera direkt till fridykningen. Där omgivningen, den fysiska ansträngningen, kanske stressen och kontrollen måste arbeta tillsammans då man håller andan. Vi fick gå fram och tillbaka på ett andetag i gymnastiksalen och göra olika armrörelser som vi använder när vi dyker, vi gjorde det flera gånger och kunde gå längre och längre innan vi behövde andas för varje försök. Sista försöket skulle vi packa lungorna igen och Mattsson kunde gå i en evighet kändes det som.

Efter dessa övningar och något möra i kroppen bar det iväg till Gustavsvik för VM-kvalet där Max samma dag putsade sitt pb i DYN till 112 meter och vann tävlingen, Johan höll andan i 4,35 min och ökade även han sitt pb. Dagen därpå satte Sverker nytt pb i DNF med 75 meter! Så resultatet av Yogakursen betalade sig direkt.

Två dagar efter kursen var muskelvärken mycket kännbar på undertecknad, från hårbotten till fotsulorna och allt däremellan kändes mest överkört av en buss. Men det är väl det det handlade om - att gotta sig åt eländet? ;P

/Cissi