« Tillbaka

Foto:
Sverker(bild:1,2,4) Carin Frykby(bild:3,5,6,7)

Ja, vad ska man säga… Vilka underbara dagar! Med tanke på att många tog olika personbästa/bästa tid på tävling, så har jag en känsla av att det var fler än jag som tyckte det var avslappnat och trevligt, trots en del frågetecken.

Det var första gången Örebro Apnea höll i en tävling och det blev två späckade dagar med statiskt och dynamiskt med fenor första dagen, samt dynamiskt utan fenor och lagstatiskt andra dagen.

Roger och jag var först på plats på lördagen och såg till att banorna var i ordning. Vi kanske oroade oss i onödan för det, då de glada badvakterna mer än gärna hjälpte till. Vi får tacka skyarna för att vi har ett sådant trevligt gäng badvakter som är positiva till, och nyfikna på apnea. Monofenor har lånats ut mer än en gång, och vi har pratat lite om att fråga dem om de vill festa med oss någon gång.

Under söndagen satt jag och bubblade lite med en färsk apneist. Denna någon sade att Örebro Apnea är kända för att vara galna. Personligen tar jag detta som en stor komplimang, givetvis, men jag hoppas att de närvarande även kände av det jag kände när jag började: Ö-A är en väldigt social klubb. Fester, dyk-kaffe och filmkvällar är ofta förekommande och gör att vi blivit en glad, galen familj.

Max kallade mig dykmamma när jag blev lycklig över hans fina resultat i DYN med fenor.
Att knäcka sitt personbästa och ro hem segern är ju bara lysande. Grattis till 112m, hjärtat!
Johan och Micke hade tydligen också bra dagar, och även om de och Sverker förlorade i lagstatiskt mot GAS och Team Ahlby så är de mina idoler.

Kampen mellan GAS och Team Ahlby blev svettig. Psykningen var enorm och jag tror GAS förlorade en del på att deras mästerpsykare Sebastian är densamma som tar sista andhållningen. Det är just på slutspurten psykningen behövs och då ligger Sebastian effektivt tystad, till skillnad från mästerprataren i Team Ahlby: Göran Ahlby. Den mannen kan prata liv i stenblock!

Med två hiskeliga sekunder fick GAS smisk av Team Ahlby. Örebropojkarna kom visserligen några minuter efter tungviktarna, men de kom inte sist. Den ärorika platsen hade jag, Anna och Cissi redan reserverat sedan länge. Vi visste att vi skulle förlora såvida inte någon råkade bli diskad, men vi kunde inte låta bli att ställa upp med ett damlag ändå, av den enkla anledningen att vi kan. Det blev en del uppmärksamhet av de närvarande och vi hoppas innerligt att vi sått ett frö för fler damer inom apnea.

Lagstatiskt är ett kul sätt att peppa sig själv hålla andan. Tjejer är kanske mer lagda åt att kämpa för laget än för sig själva. Anna och Cissi gjorde fina resultat med över tre minuter vardera, trots Sebastians fräcka psykning av Anna. Anna, söt och timid, hissade upp en hand ovan ytan och gav honom fingret, till mångas nöje. Go girl! Jag sabbade min tur p.g.a. orutin och fixade inte mer än 1.15. Vår sluttid blev 7.42. Världsrekord för damer i lagstatiskt? Kanske det. I så fall sitter ribban så lågt att det blir ett rimligt mål för nybörjartjejer som vill utmana oss. Kom an bara!

Det blev två dagar med skratt, personliga rekord, en del dramatik och lärdomar. Bäst av allt var att få träffa de man hört talas om, likväl som de man hoppas kommer bli lika bitna som jag blivit.

På det jag hört och läst så verkar det som Örebro Apnea kommer hålla fler tävlingar i framtiden och jag ser fram emot det.

Glada hälsningar

/Tova