« Tillbaka

Foto: Anna(bild:2,3,4,5) Danne(bild:1) Adina Lundberg(bild:6)

Äntligen dags att dyka! Stressad satt jag och försökte hinna sy klart halsvikten, så det kunde bara gå på ett sätt. Jag tappade den och blykorn for ut över golvet. Där fick jag för att mina tankar var på annat håll. Hade precis sprungit in i Roger med full packning på ryggen. Det var då det verkligen gick upp för mig att han åker på långresa till sol och nöjen. Jaja, vårt fina kalkbrott är inte illa det heller. Så det så!

Andreas, Anna, Danne och jag kom fram till att det vore skoj att dyka i södra brottet för omväxlings skull, särskilt om vi började i lilla brottet och simmade in i stora brottet genom tunneln. Jag hade aldrig simmat genom tunneln förr och var väldigt nervös men nyfiken. Jag försökte krångla på mig all utrustning utan att låta nervositeten växa.

Anna hade inte fridykt på så länge att hon inte mindes hur många kilo hon hade förra gången.
”Tja, jag har fyra, tänkte ta fem idag”, sa jag. Andreas plockade på sig ett kilo till, till fyra, eftersom brottet är så grunt.

”Okej”, sa Anna, plockade på fyra kilo hon med, hoppade ner i vattnet och försvann. Efter att ha plockat bort två hamnade hon rätt. Erkänner att jag är avundsjuk på hennes lätta packning. Danne drog igenom tunneln först och väntade på andra sidan. Andreas simmade före med Anna genom tunneln och lämnade mig i idyllen en liten stund. Det är verkligen underbart vackert där! Strax var han tillbaka och nu fanns det ingen återvändo. Man såg visserligen ljuset i slutet på tunneln, och några tåg lär väl inte finnas här, men det kändes ändå väldigt konstigt. Efter att som vanligt fått en kallsup på sista andetaget, spottat, fräst, börjat om och dragit en ny kallsup så bar det av. Viss ångest infann sig, men jag ignorerade den och kom upp utan större bekymmer på andra sidan. Där får jag se Danne stå med ett stort metspö han antagligen hittat på botten. Märklig syn, må jag lova.

Sikten var fin och vi roade oss med att dyka ner till botten på första platån och titta på bilvrak. När vi var lite lagom avslappnade och uppvärmda så kom de seriösa försöken. Vi höll till strax utanför stegen där de badande går i. Det gick väl varken bra eller dåligt, och för pojkarna var det hissnande djupet på 20m föga utmanande, så vi fortsatte runt brottet. Jag blev guidad av de andra till olika platser där det kan finnas intressant att titta på, om man vill det. Jag har ofta badat i brottet, men inte haft en tanke på att det kunde finnas så mycket att titta på under ytan.

Efter nästan 2 timmar var i alla fall jag helt slutkörd. Jag genade till stegen och vilade där medan Andreas och Anna tog långa vägen. När de kom fram hade jag återfått lite ork och frågade om jag kunde göra ett sista, inte allt för allvarligt dyk. Visst, så med både Andreas och Danne med mig dök jag ner och försökte göra rätt. Vid ca 5 m är det kallt, vid 8 är det kallare, vid 11 är det vansinnigt kallt. Jag kände att det var väldigt kallt och tänkte att nu är jag nog på samma djup som när vi försökte dyka seriöst tidigare. Så jag tog ett par fentag till. När jag vände fick jag en skymt av datorn som visade att jag just satt PB. På väg upp tog jag mig tid att spexa lite för kameran. Vilken känsla! Äntligen förbi mina envisa 12m. Det tog mig 4 månader!

Anna ville också göra ett sista dyk innan det var dags att åka hem, och då sätter hon med ett PB! Var vi för trötta för att orka bli nervösa? Kanske det. Jag var i alla fall så trött på hemvägen att luften tog slut halvvägs genom den korta tunneln. Jag vände mig upp och ner och tittade på de lockande luftfickorna i taket, koncentrerade mig, litade på att Danne var en meter bakom och simmade helt igenom för egen maskin.

En något ansträngd, men lycklig fridykare mötte sina vänner i lummigt paradis på andra sidan.
En jättefin dag avslutades på bästa sätt, med kaffe och hembakt sockerkaka i grönskan. Danne har inte bara hittat en trevlig tjej, hennes sockerkaka är jättegod!

Den dagen åkte jag hem med vetskapen att 14m snart kommer brädas. Både jag och Anna har helt klart mer att ge innan vi ens kommer till de riktigt ansträngande djupen. Så vi bestämde oss för att dyka tillsammans snart igen...

Ha det gott! Var i världen ni än är!

/Tova