« Tillbaka

Foto: Tova(bild:1,2,5) Anders Richardson(bild:4,6) Anna(bild:3)

Onsdagsdyket var inte helt över innan planerna för nästa resa gjordes. Andreas ville till Hästholmen för en provtävling och frågade mig och Anna om vi ville med. Joel var redan klar för resan. Vi nappade direkt, peppade efter rekorden vi tagit under dagen. Tider bestämdes och jag lovade att sy ett par lan-yards åt mig och Anna. Min stackars symaskin har stått orörd i tre år, och nu har den använts två gånger på en vecka. Stackaren.

Som ett litet barn satt jag med näsan mot rutan och tittade på det härliga landskapet. Gröna fält, gula, blå och här och där röda vallmostänk. Vädret var enastående med stark sol mellan enstaka stora, bulliga moln. Några såg ut att hälla regn ur sig, men de hittade aldrig oss. Vi hade sol hela dagen. Redan innan vi kommit fram till vattnet sa jag att här skulle jag kunna bo. När vi sen kom i vattnet så ville jag aldrig åka igen. Vilken sikt! Ljust och skönt och viktigast av allt, inga markanta temperaturskillnader som hemma i brottet.

Vid vattnet träffade vi Peter Ols, Anders Rickardsson, Viktor Granlund och Simon Holmertz. De drog ut med båt till det lite djupare stället, ca 100 m från land. Jag och Anna ville stanna nära land, likaså Joel, men Andreas ville känna på de stora djupen. Han fick dock inte plats på båten i första vändan, utan stannade hos oss en stund. Vi drog ut vår egen lina som vi riggade på värsta hi-tech vis: En sten i ena änden, och en badboll i nätväska för fenor i andra änden. Fungerade finfint!

Då mitt PB var 14 och Anna ville ha botten att sikta mot, så placerade vi linan på ca 14 meter för lite uppvärmning. Med Andreas med mig hela vägen plumsade jag i och simmade på en stund. Kände att det blev lite svalare, men inte sådär bitande kallt som hemma. Allt var lugnt, skönt och väldigt bekvämt så jag trodde jag var på ca 8m. Jag vet inte vad som hände, om Andreas petade på mig, eller lät, eller om jag blev nyfiken, men jag tittade i alla fall ner och stirrade rakt in i botten. Klart hjärtat hoppade ett par slag extra, men jag blev fort lugn igen och simmade upp. Över 13m på en uppvärmning!

Vättern var väldigt välkomnande den här dagen. Nästan farligt lätt att simma i. Anna plockade ett nytt personbästa, men för min del blev uppvärmingsdyket det bästa. Jag blev helt enkelt lite för oroad av att slå i botten för att våga mig ner hela vägen. Så här i efterhand borde jag kanske följt med båten ut och fått prova på lite mer bottenfria djup. Men det kommer fler tillfällen.

Under tiden som Andreas var på båten hade jag och Anna sällskap av FridykarAnders. Det blev en hel del matnyttiga råd och tips från honom. Joel fick avbryta pga. ett fult sår som öppnade sig igen av vattnet. Han spenderade dagen på klipporna och drog på sig ett solsting istället. Det var inte hans dag helt enkelt. Andreas däremot hade en kanondag och dök lätt till 40m ute vid båten. Han såg mäkta nöjd ut när han kom in till land igen.

När vi alla kommit upp på klipporna och krånglat av oss utrustningen var det dags för kaffe, grilla och Annas goda morotskaka. Där vi satt och mumsade så sa jag: ”Ja du Anna, jag sitter kvällen före dyk och syr lan-yards, och du står och bakar morotskaka.” Då log de andra, och Peter sa att det inte vore så dumt med fler tjejer i klubben som kunde ta hand om dem.

Tja, mig kommer de få se mer av i alla fall, det är ett som är säkert!

Simma lugnt och ha gärna för stora marginaler än för små!

Kram
/Tova

/Tova