« Tillbaka

Foto: Micke(bild:1,2,3,5) Tova(bild:4)

Äntligen blev det en dag då solen behagade titta fram under dykningen. Den värmde gott när man låg o plakade i på ytan. Vi var många personer ute den här gången med. Tre torra åskådare och sex sälar i vattnet.

Vi drog ut flotten där det var som sjupast och släppte i en lina. Men Rogers norska metrar var framme igen och jag damp in i bottenvikten på 26 meter. SÅ vi knöt om och la den på botten, vid ca 45.

Andreas ville spräcka 40-metersgränden i kalkbrottet, något som han bara gjort i Vättern tidigare, sagt o gjort. Han kom upp från djupet med ett tangerat personbästa. Inte fy skam.

Tova ville också dyka djupt. Och efter att jag och roger bogserat tillbaka flotten för att börja bygga på den, något vi inte gjorde eftersom att en fikapaus kom emellan, så satte hon två personbästa i rad, med ett helt gäng dykare runt omkring sig. Det kändes säkert sa hon.

När vi alla hade kommit upp så anlände Sverker till platsen med sin systerson och systerdotter. Jag själv och Andreas for då hemåt men jag har för mig att båda systerbarnen satte pb. Roger spikade lite på flotten cokså. Sen var det nog inget mer.

/Micke