« Tillbaka

Foto: Tova

Åh! Äntligen är alla hemma! En kort stund i alla fall, vår käre Max reser snart igen.
Klart vi måste dyka!

Roger ville fixa klart Flotta, Andreas och Micke ville sätta PB och jag med. Jag är så nära mina åtrådda 20m att jag är en pina för de andra. Dessutom behöver jag all träning jag kan få före tävlingen i lagstatiskt i Lysekil. Vill ju inte göra en repris på min klena prestation på tävlingen i maj.

Max och hängde på och säkrade. Det blev dock inga större djup för någon av oss. Vi hjälpte Roger med flotten först och tog ut oss lite väl mycket på det, men det blev en rolig dag i alla fall. Särskilt rolig blev den när Andreas visade upp sin ena hand. Där satt en strumpa istället för en handske. Han hade glömt den ena hemma. ”Det är snyggt, ser ut som en fena!” sa någon. Andres granskade sin strumphand med ett snett leende och sa: ”Jag transformeras mer och mer till en säl!”

Vi kom överens att vi skulle ta med flotten ut till dykstället, men tyvärr satt den ankrad på en 20m platå med repet vi ville ha att dyka på. Enda sättet att få upp repet var för Andreas att dyka ner och knyta loss det från en stenfylld dunk. Jag hade tagit med mig mitt kortare rep som Andreas fäste där istället. Dunken hade jag och Micke sänkt någon dag tidigare för att ankra flotten en bit bort från vassa klippor. Flotten är så fin nu, med kantlist och allt, vore förargligt om den skulle skavas sönder mot klipporna.

När det långa repet var loss så tog vi flotten, med Roger på, och simmade ut till dykplatsen med den. Där fick Roger hållas med att spika vidare på kantlisterna medan vi dök. Jag var övertygad om att jag skulle komma djupt, min puls var lugnare än någonsin, men jag kom inte förbi 11. Andreas och Micke blev också snuvade på PB. Roger upptäckte att han saknade 10 spikar, efter att ha slagit i flera hundra och kände sig väl lite snuvad på finalen han med.

Det var bara en sån dag helt enkelt.

Efter att ha fått höra en del historier från Max resa, dykt en del och snickrat en del så var det dags för hemfärd. De flesta åkte med Andreas, men jag och Roger hoppade in i min BeachBuggy och tog vägen hem via bygghandeln. De sista spikarna inhandlades och vi klev nöjda ut ur affären och rakt in i ett hällregn. Två dränkta katter i en BeachBuggy, på väg hem från ett dyk.

Jag kanske skulle ha behållit dräkten på. Det var ju bara en sån dag, helt enkelt.

/Tova