« Tillbaka

Foto: Joel

Eld, bubbeldykare och fridykning

Den årliga eld-showen i Kvinnerstas södra brott skulle bli av. Massor med folk skulle komma och titta, och jag var länge kluven: Titta eller dyka? Till slut bestämde jag mig för att dyka, trots att det skulle innebära ett kolsvart dyk genom tunneln jag hade sån ångest inför sist, (050629 ”Kräfttider”) och då var det ändå dagsljus! Kanske var det just för att Roger frågade flera gånger om jag verkligen skulle våga som jag till slut fnös att jag minsann inte är lika rädd som förr, vilket också stämmer.

Det var verkligen massor med folk redan på parkeringen, men det verkade mest vara dykare. Cissi, Johan och Roger hade valt bubblor för kvällen och stod och slet med alla konstiga slangar och pryttlar. Kvällens fridykare blev jag, Andreas och Scott från oss, samt Anders, Henrik och Hanna från LAC. Ni kanske dyker djupare än oss, kära LAC, men ni tål verkligen inte kyla! ;)

Marschaller brann på stigen till stora brottet, men vi som skulle dyka gick till det lilla brottet för att simma genom tunneln. Bubbeldykarna med sina fantastiska strålkastare hade redan hunnit igenom så vi 6 var kvar i mörkret med små klena lampor. Somliga hade inga lampor alls! Vi parade ihop oss och Andreas som hittar i tunneln, med eller utan lampor, dök igenom först. Snart kom vi andra efter. Det finns ett rep som går rakt igenom, och det underlättade verkligen, för jag förlorade fort koll på upp och ner. När jag kom till slutet såg jag lampor som lös där nere någonstans men förstod att det borde vara Andreas uppe vid ytan.

När alla väl var igenom vände jag mig om och får se hela brottet upplyst av tusentals marschaller. På en vägg hade de hällt olja, eller något, som brann som en lavaflod, och på en annan vägg hällde de ner glöd i ett gnistrande fall. Det var väldigt trolskt och vackert och jag simmade mest runt hänförd.

Någonstans i mörkret blinkade en lampa så vi simmade dit. Där mötte vi fyra av bubblarna som väntade på att få sin del i skådespelet. Vi 10 fick varsin fackla och skulle simma på rad efter en liten båt medan någon herre sjöng någon serenad. Bubbeldykare är inte smidiga, varken på land eller vid ytan, kunde jag lugnt konstatera.

När sångaren avslutat kom rungande applåder som höll på att skrämma slag på mig. Hur många var det här egentligen? Det gick inte att se i mörkret, men det lät som massor. Senare fick jag veta att det varit hundratals. Man hade fått armbåga sig fram för att se något.

Här fick LAC’arna avbryta pga. kyla och Andreas ledde ut dem genom tunneln. Snart kom han tillbaka och dök efter bubbeldykarna med mig och Scott. Att komma upp bakom något som ser ut som ett svart rymdskepp med fenor på, glida över, och se detta märkliga månlandskap i skenet från deras strålkastare.. Ja, Andreas hade rätt när han sa att det är nu själva showen börjar för oss.

På väg tillbaka så passade jag på att ta tunneln när bubblare var i den och lös upp den. Bekväm avslutning på mitt första nattdyk.

De sista 50m till gräskanten simmade jag på riktigt hårt för att få upp värmen igen, så jag hade inga problem med kylan. När jag väl fick av mig dräkten så ångade det om mig.

Det var en härlig kväll som jag gärna gör om, fast jag lär skaffa bättre lampor till nästa gång.

/Tova