« Tillbaka

Foto: Andreas och Micke

Det var nästan ett år sedan jag dök sist. Lusten att vara under ytan, hålla andan, lugnet, känslan, hade övergivit mig. Jag hade inte längre det där suget att komma iväg till vattnet. Så jag slutade dyka helt och hållet i rädsla att känslan aldrig skulle komma tillbaka. Jag tror jag gjorde rätt i det.

Nu kryper det sakta men säkert tillbaka, jag kan känna en stark längtan att få simma neråt i vattnet, tryckutjämna, få en andningreflex och känna hunger efter syre. Men jag kommer få börja om på ett sätt. Att inte dyka på ett år lämnar sina spår. Tryckutjämningen går inte lika lätt, mörkret i kalkbrottet är lite skrämmande igen, tekniken är inte vad den varit och jag vet inte längre vart jag har min nuvarande gräns. Det kommer krävas ett antal dyk för att komma tillbaka, men det gör ingenting. För det är roligt igen.

För övrigt så fiskades vårt tappade rep upp från botten av två duktiga dykare. Andreas, JOel och jag fäste det i den långa vajern så nu kommer vanliga medelsvensson inte längre åt att knyta loss bryggan och använda den som badflotte. Nufattas bara att sänka den andra vikten och fästa en bottenlina till.

/Micke