« Tillbaka

Foto: Micke

Det blev Tova, Andreas och jag som plumsade i vattnet denna gång. Roger och Ulrika skulle med och bubbeldyka men på grund av Rogers glömskhet fick dom glatt sitta kvar på kansten när vi andra hoppade i vattnet.

Klockan var fem och solen sken. Tova ringer och undrar vart vi är, hon är redan halvvägs till brottet. Själv sitter jag som vanligt på gräsplätten vid rondellen och väntar på Andreas. Jag har gått tre vändor fram o tillbaka till lägenheten eftersom att jag kommit på den ena saken efter den andra som jag glömt. Men nu var jag färdig, så jag la mig ner på det gröna gräset och väntade in min skjuts.

Ca tio minuter senare kommer dom i bilen. Jag lastar ion mina saker i bagageluckan och sätter mig i bilen. Sen bär det av mot kalkbrottet. Det känns som att det kommer bli en bra dykning.

När vi kommer fram är Tova som sagt redan där, halvt ombytt. Andreas o jag hämtar linrullen och sen börjar vi byta om. Det ä'r ungefär då som Roger upptäcker att han glömt dykregulatorn. Sånt är livet och det är inte mycket man kan göra åt saken.

Vi andra tar oss ner i vattnet och simmar ut mot flotten som för dagen är bebodd av ett gäng glada badare. DOm flyttar glatt på sig när dom får veta att vi ska dyka och plaska runtomkring dom. Rullen ställs på plats, vikten sänks till 45 meter och sen börjar vi värma upp. Andreas andra uppvärming hamnar på 1,47. Han har aldrig haft så lång uppvärmning föut säger han med ett leende på läpparna. Själv hamnar jag på 1,58 och är väldigt nöjd med det också.

Andreas tar sig bort till dyklinan och karbinar fast sig. Jag frågar om det är uppvärmning eller riktigt dyk han ska göra. - "Det blir djupt." svarar han med hård koncentration i rösten.

Några minuter senare vänder han sig mot djupet öch förvinner ner i det mörka vattnet, snabbt som vanligt. Han är osynlig efter bara ett par sekunder. Jag simmar fram till linan och väntar på rycket. När det kommer tar jag ett andetag och simmar ner. Möter andreas på ca femton meter och har som vanligt svårt att hänga med hans fart. På ytan ser han inte särskilt trött ut, han ger ok-tecken och kollar klockan. 45 meter, som vanligt. Djupare kommer han inte i vårt brott.

Vi byter plats och Andreas höjer upp repet till 40 meter. Jag vill kunna ta rekord om det känns bra. Jag värmer upp som jag brukar. Andas, packar, andas, vilar, drömmer mig bort. Sen tar jag ett sista andetag och simmar ner. Det går ganska fort, efter 20 meter börjar jag falla, håller styrfart med fenan. Tryckutjämningen funkar fint, bättre än sist. Men jag glömmer detaljerna, hålla munnen fylld, in med huvet mot bröstet osv. Jag passerar 30meters-markeringen och vänder upp igen. Det går snabbt åt det hållet också. Sista fem meterna flyter jag upp som vanligt. Andreas säger att jag inte ser särklit andfådd ut. Klockan visar 32 meter, det blir 33 efter sötvattensomräkning. Jag är nöjd.

Sedan tar Tova plats vid vajerrepet. Hon ska köra Free immersion. Det blir ett par uppvärmningar, djupare för varje gång. Det sista dyket hamnar på 15 meter om jag inte minns fel. Alla tre är nöjda med sina dyk och vi simmar in mot land igen.

Där kommer Andreas på att han faktiskt hade med sig kameran den här gången, men glömde den i dykpåsen på land. Sist glömde han den hemma helt o hållet. Nästa gång kanske den kommer ut till flotten i varje fall?

/Micke