« Tillbaka

Foto: Micke

Jag hade bestämt mig för att åka till Nordic Deep det här året. Men inte bara det, nej. Jag kom på lite spontant att jag skulle vandra till Lysekil och tävlingen. Först var det bara en tanke som jag trodde inte skulle genomföras men den växte sig större och större och innan jag visste ordet av så hade jag betalt anmälningsavgift, bokat bussresa till Karlstad där vandringen skulle börja, samt att jag lite smått började införskaffa diverse utrustning som saknades.

Sen en dag stod jag där på busshållsplatsen i Karlstad med en stor ryggsäck vid min sida fullpackad med mat, kläder och allt annat sånt där som man behöver. Jag tog min första steg och hade snart gått vilse. Istället för att skaffa en stadskarta för att hitta ut ur staden så hade jag bara min översiktskarta att gå efter. Ett antal timmar spenderades innan jag äntligen kom på rätt väg. Detta resulterade i att jag efter första dagens vandring hade otroligt ont i mina höfter och knappt kunde röra mig. Men jag fick hur som helst upp mitt tält och klarade av att sova alldeles ensam i skogen, vilket jag trodde skulle vara det största problemet.

Andra dagen knallade jag på igen, med onda höfter, och tog mig långsamt framåt. På ett ställe träffade jag en vänlig pizzabagare och på ett annat en äldre herre som berättade om sin hund som hade en egen hemsida. Jag åt två korvar vid en badplats och slog läger några kilometer efter det, fortfarande med höfter som minimerade min rörelseförmåga. Det var ungefär då jag insåg att jag inte skulle klara hela sträckan på det viset.

Dag tre gick jag resterande väg till ett litet ställe som heter Grums, där hoppade jag på ett tåg till Säffle och sov med en massa mygg och dagen efter det bussade jag ner till Åmål och irrade ut mig på en halvö där jag spenderade en halv dag och en hel natt innan jag åkte vidare till Vänersborg och tog in på Vandrarhem. Massa mil avklarade och ytterligare en natt på Vandrarhem i Trollhättan gjorde min höfter gott och efter det gick vandrandet som en dans. Mot slutet var det lite som att man egentligen ville fortsätta gå en bit till.

Hur som helst så Var det den här sista biten från Trollhättan till Lysekil som var den bästa biten. Vackra städer, många kullar och helt otroliga utsikter som jag inte visste man kunde se här i vårt numera kalla land. Vissa saker var så underbara att jag omöjligt kan beskriva dom, jag försökte ta bilder men dom gör sig ingen rättvisa på långa vägar. Kort sagt så njöt jag i fulla drag hela vägen. Förutom kanske den gången då jag spenderade natten med en uppsjö fästingar. Det var mindre roligt. Fast ingen av dom lyckades bita sig fast i mig, tack o lov.

Hux flux var jag framme i Lysekil, bara så där, tio dagar efter att jag började gått. Det finns massa fler saker att berätta om vandringen men det skulle bli så mycket att skriva, och läsa, så det tror jag ingen av oss riktigt orkar med. Lite kortfattat så kan man väl säga att resan började med fokus på tävlingen i Lysekil och allt folk man skulle träffa där, men allt eftersom tiden gick så kom det att handla mer och mer om själva vandringen och mig själv.

Dom dagar jag spenderade utanför Lysekil i ett hus tillsammans med 40 andra fridykare var helt kalas dom också. Dagarna spenderades med fridykning av alla de slag och kvällarna med kortspel, god mat och bra vänner. Personligen var jag där för att försöka slå mitt personliga rekord i statisk Apnea, men med det lyckades jag inte så bra. Jag gjorde strax över 5 minuter, som jag brukar göra på tävling. I andra hand ville jag sätta ett svenskt rekord i samma gren. Men det var nog lika bra att jag misslyckades eftersom att Peter B. Krossade det gamla rekordet någon halvtimma efter att jag var färdig.

Det var bra resultat och god stämning hela vägen igenom. Jag var otroligt nöjd med att ha deltagit i tävlingen och fick på köpet lite träningslust tillbaka. Nästa år kommer jag garanterat igen så länge jag får ut tillräckligt med semesterdagar. Kanske hinner jag träna lite andhållning innan des också.

Samma sak med Nordic Deep som med vandringen Det hände mycket mer än det jag skriver ned här, jag hoppas ni som är intresserade får fatt på sådan information på annat håll. Tack för mig och på återseende.

/Micke