Du är tydligen en tävlingsbiten
människa.
Ja, jag har tävlat i fridykning i 4 år och
jag gör det för det är skoj, inte för
resultatens skull. Så tycker jag alla ska ha det.
Är det roligt så tränar man, tränar
man blir man bättre. Det bästa med tävlingarna
är att få åka och träffa alla
människor och leva det livet som blir runt en tävling.
Det är inte många tjejer som fridyker,
hur tror du man kan få in fler?
Åh, det är inget jag strävar efter
aktivt, men vill man ha in fler i en sport måste
man ha en positiv tränings- och tävlingskultur.
Är det roligt så lockar det. Marknadsföring
kanske är en idé, men för de som
verkligen vill ha in nykomlingar är det ett ansvar.
Nybörjaren måste känna att de har
full support.
Något exempel?
Fridykning skiljer sig från andra sporter på
så sätt att man måste vara avslappnad.
Det kan vara väldigt svårt för en
nybörjare att veta hur mycket tävlingsnervositet
inverkar på deras prestation. En tränare
bör hjälpa till att sätta en positiv
gräns för nybörjaren, så han/hon
klarar sig dit och känner sig nöjd med sin
prestation. Jag tror det är väldigt viktigt
med en positiv tävlingsupplevelse när man
tävlar för första gången.
Verkar tufft, men du rekommenderar tävling
till alla ändå?
Absolut! Att tävla är ytterligare en dimension.
Det är skoj och inspirerande.
Hur har din egen träning gått?
Nu tränar jag på som vanligt, och det går
som det brukar med upp- och nedgångar. Jag hade
lite otur och fick lägga om träningen en
månad. En liten kuban sparkade mig på
foten när jag dansade salsa. Under en tid fick
det bli mer simning istället.
Jag har hört talas om att man kan bli
sparkad av hästar?
Skratt! Ja, men små kubaner sparkar hårt
de med!
Hur kom det sig att du började med fridykning?
Jag hade ett möte med en nästan 4m lång
manta på en utlandsresa. Det var en enorm upplevelse
och jag kände av min begränsning i vattnet.
Det födde en längtan att kunna stanna längre.
|
Roger gör sig redo att åka ned med släden