Mikael Mattsson

Första gången jag fridök utanför en basäng var när jag var utomlands med min pappa och syster och vi var ute på en havstur. Båten stannade och kaptenen slängde i fem vinflaskor och annonserade ut att den som kunde hämta flaskorna fick dem. Jag hoppade i utan varken mask eller fenor och letade trevandes på botten efter flaskorna. Jag kom upp tomhänt men var en erfarenhet rikare. Jag hade fridykt.

Några år senare, närmare bestämt den 4:e mars 2003, bestämde jag mig för att sätta personligt rekord i att hålla andan. Jag visste att jag var bra på det, slog alltid alla andra när man tävlade i sånt. Så jag tog ett andetag, och höll andan i fyra minuter exakt. Dagen efter höll jag andan i 4'10", nästa dag 4'54", och den fjärde dagen höll jag andan i fem minuter och tolv sekunder.

Detta ledde till att jag började söka på Internet efter rekord i att hålla andan. Jag snubblade snart över orden apnea och fridykning och genom en slump sprang jag på Andreas Valette på ett fridykarforum. Han berättade om att det var en fridykarförening på gång att startas i Örebro. Jag tog bussen dit och var med på ett av de första mötena. Det ena ledde till det andra och nu är fridykning det bästa jag vet.